Nolltolerans mot mobbning fungerar inte!

Ingen vill ha mobbning, trakasserier eller diskriminering på sin arbetsplats! Men ändå finns det överallt. Hur kommer det sig? Troligen för att man förbiser att vi alla är människor och att det ständigt blir knas i det mellanmänskliga samspelet. Det är inte frågan om OM det uppstår kränkningar på en arbetsplats! Frågan är NÄR det uppstår och VAD man gör då?

Syftet med rubriken är absolut inte att man ska acceptera mobbning! Utan att det är fel väg att stätta upp en nolltolerans eftersom det gör det omöjligt att prata om problemen och komma framåt. ALLA säger och gör dumma saker. En del gör det hela tiden medan andra gör det mer sällan. Men få människor planerar att gå till jobbet för att mobba eller trakassera. Det uppstår ändå och det måste vi våga närma oss på ett omtänksamt sätt gentemot alla inblandande, för att lyfta var det gått snett och hur vi kan reparera.

När allt går fel
Min erfarenhet är att det är själva hanteringen av den uppkomna kränkningen som gör att situationen eskalerar och går helt överstyr. På de flesta arbetsplatser så har man tyvärr inget bra sätt att ta hand om detta. Det leder oftast till en situation där den som kränkt, istället blir kränkt över att hen har blivit missförstådd. Och att den som initialt blivit kränkt och vågat säga ifrån, blir anklagad för att vara överkänslig/ bråkstake/ pk / rättshaverist eller någon annat. Efter det så inträder en tyst eller högljudd maktkamp om vem som har rätt. Inte sällan så slutar det med att den som vågat säga ifrån antingen blir sjukskriven pga depression, slutar eller blir ”utköpt” från arbetsplatsen pga samarbetsproblem.

Men det behöver inte bli så!
Man kan ta hand om kränkningar på arbetsplatsen på ett omtänksamt sätt som leder till personlig utveckling för alla på arbetsplatsen och till läkning för den som blivit utsatt och som vågar säga ifrån!

Vill du veta mer?
Hör av dig så hjälper vi dig på din arbetsplats!

/Maria Larsson